På förmiddagen va jag till min barnmorska och kollade till bebisen i magen=)

Allt ser super bra ut och mitt blodtryck låg på 118/66 och så har de legat hela graviditeten!

Mitt sf mått låg idag på 30 och nu har min kurva börjat dala lite men ligger fortfarande över mitten sträcket, men allt e helt normalt!

Hjärtljudet låg på 136 slag så om man går på alla myter/skrönor så e de en pojke i magen.

Från att jag skrev in mej i vecka 8 så har jag gått upp 9 kilo i vikt, då vägde jag 64 och idag 73 så de va hon nöjd med och även jag!

Tänk att när Liam låg i magen och vi skrev in oss så vägde jag in på hela 71 kilo där slutade vikten på 85 innan han va ute och dit hoppas jag verkligen inte att jag ska hamna men de tror ja inte!=)

 

Vi pratade lite om amningen och hur jag känner inför de, jag har vart rätt negativ men de e ju mest för att de gjorde så förbannat ont! Alltså jag e ju fortfarande öm om mina bröstvårtor och då e de ju 2 år sen jag ammade Liam!

Jag tvingade mej själv i 7 veckors tid med Liam och för mej blev de som en befrielse när han inte gick utt i vikt ordentligt med enbart bröstmjölk och vi gick över på ersättningen.

Som sagt vi snackade lite om de och jag bad om att vi skulle skriva in i mina papper att jag gärna tar emot hjälp och stöd för amningen men att om jag känner att de inte kommer funka så vill jag inte känna mej tvingad!

Åhh vad jag längtar efter bebisen i magen idag, de e ju som ljuv musik att höra de där galopperandet utav hjärtat!

 

Pussåkram